fredag, september 15, 2006

Jag skulle vilja anhålla om att få börja om.

Tänk att få börja om idag som småbarnsmorsa...


Med all den säkerhet, avslappning och erfarenhet man har idag. Att inte ha så bråttom. Att inte vara perfekt. Att våga stanna upp och njuta...

Jag kan få så in i H-Vetes dåligt samvete när jag tänker på de stressiga småbarnsåren, hur viktigt det var att allt var perfekt, att ingen utifrån kunde anmärka på någonting och att ungarna gjorde som Semper skrev och i Findus takt. Naglar klippta, öron rensade och talföra, artiga och välkammade.

VI MISSADE JU HELA GREJEN!!!!!!!!!!!! Fan!! Åh, jag RIDS av ångest när jag minns hur jag snäst och skyndat på och haft FÖR BRÅTTOM!! Kan man få börja om, snälla? Småbarnsåren kommer ju aldrig igen...