lördag, september 30, 2006

Thunderstruck....

Det är någonting med åska som fascinerar mig. Ni vet vad. Trevliga saker händer när det åskar. Med hela mekanismen..Det började på kvällen, fortfarande på jobbet. Hela den kvalmiga, heta sommarens uppdämda åskväder började rulla in. För vi har inte haft ett enda åskväder värt namnet på hela sommaren...

Men nu.. Märkligt! Ett åskväder efter ett annat rullade in. Lampor blinkar, hagel piskar ner (Och jag menar PISKAR, ett tag var vi rädda att altantaket skulle perforeras, vi fick Gudrun-feelings..) Gatbelysningen försvann.

Och är det inte härligt? Skrattar man inte lyckligt och lättat när man överlevt? Är det inte ett under att man står kvar och ler mitt i det dödsfarliga? Jag ÄLSKAR det, man kan ju inte göra någonting åt det, det är bara att njuta av showen, liksom...

Själv tänkte jag mest på gubbarna...Borde jag ringa? Har dom ström? Tänk om de börjar fippla med tändare och ljus? Är dom rädda?

Ja...*S* Det är lite märkligt att lämna personallöst om natten...

Nu ska jag sova...

fredag, september 29, 2006

Hahaha.

Vi har haft fredagsvägning idag. Hahahahahahaha...hahahahahaha..
Och: Hahahahahahaha.

Mina damer och herrar, vi har ett nytt personbästa. *kastar konfetti*
Ok, kan detta bero på:
1. Att jag äter som en skogshuggare och koncentrerar mig på så mycket fett och salt som möjligt?
2. Att jag absolut inte rör mig för att jag hinner helt enkelt inte. Jag har prioriterat nöjda barn (läs: curling, avancerad)och rent hem och mat på bordet i tid.

Nä, nu får det fan räcka. Innan detta blir ett STORT projekt. Barnen får springa vind för våg och dammråttorna kan ju slå sig i slang med tvätthögarna för lite socialt utbyte. Here we go. (Eh...vaddå? BRUKAR jag säga så..Och så slutar det som vanligt ändå? Tyst med er. Tyst sa jag.)

tisdag, september 26, 2006

Det är någonting i luften..

Höst!

Det där lite krispiga, kalla, klara. I alla fall på morgonen en stund. Sen framåt lunch är det ju lika hett som förr. Men morgonen inger hopp. Hopp om svalka och hopp om att få frysa lite, för det här är en märklig höst, inte sant? Eller är det jag som är överhettad efter en helt underbar sommar med minnen som detta?:
















Och detta:

Ja, var var jag nu...?

Jo just det. Bloggen!!

Om ni visste vilken helg vi haft...Låt mig förkorta ert lidande genom detaljrika beskrivningar genom att säga såhär:
Veden är hemma.
Därför ser jag ut såhär:
















Soporna är borta.
Trädgården är presentabel.
Vi ser golvet inomhus igen. (Click-golv av ekparkett, skitfult, btw..)
Blommorna hänger icke längre som döende svanar i blomkrukorna.
Sickan Carlsson har fått middagsbesök av oss.

Vilket innebär att idag på min lediga dag kan jag vara...LEDIG!! Det ÄR inte kaos här. Jo, lite plock, men bara det vanliga. Alla barn är på sina respektive utbildningsinstanser/jobb och allt känns bra! Återhämtning!! I tajts och fleecetröja. Ahhh...*lutar mig bakåt och inväntar kaoset som alltid brukar komma när jag skryter om hur lugnt jag har det*

lördag, september 16, 2006

Bebislördag.


















Hej. Jag heter Våfflan. Jag är här för att vända uppåner på hela dig, notera min Gudfars min så ser ni hur duktig jag är på det...

fredag, september 15, 2006

Jag skulle vilja anhålla om att få börja om.

Tänk att få börja om idag som småbarnsmorsa...


Med all den säkerhet, avslappning och erfarenhet man har idag. Att inte ha så bråttom. Att inte vara perfekt. Att våga stanna upp och njuta...

Jag kan få så in i H-Vetes dåligt samvete när jag tänker på de stressiga småbarnsåren, hur viktigt det var att allt var perfekt, att ingen utifrån kunde anmärka på någonting och att ungarna gjorde som Semper skrev och i Findus takt. Naglar klippta, öron rensade och talföra, artiga och välkammade.

VI MISSADE JU HELA GREJEN!!!!!!!!!!!! Fan!! Åh, jag RIDS av ångest när jag minns hur jag snäst och skyndat på och haft FÖR BRÅTTOM!! Kan man få börja om, snälla? Småbarnsåren kommer ju aldrig igen...

onsdag, september 13, 2006

Jag är MYCKET stolt och glad

ety jag är färdig med min garderob. I den finns bara kläder som passar min kropp. Svanökläder ligger i en speciell Svanökasse i källaren. För små kläder ligger i en kasse för för små kläder i nyss nämnda källare. Jag har vikt mina t-shirts. Sorterat strumpor.

Och här kommer bildbevis. Mina damer och herrar, grab a Kleenex, för det här är rörande.

















Och här är mer...

















OCH jag har klurat ut hur man lägger in egna länkar.
Blogspot staff: "STEP AWAY FROM THAT TEMPLATE, LADY. KEEP YOUR HANDS WERE I CAN SEE THEM"

tisdag, september 12, 2006

Kära Jan Guillou.

Tro mig, jag VET hur det är att vara rädd för det okända och det man inte riktigt behärskar. En mig nästående chefsperson är likadan, och BTW, hon gillar dig och har din bild upphängd någonstans vill jag minnas, och lusläser alla dina böcker.... Sammanträffande?

Nä, internet är av ondo, säger hon. (Hon är i din ålder) Hon brukar berätta med darrande indignation att sist hon lät personalen ha tillgång till internet var det någon som hade SURFAT IN PÅ BLOCKET.SE!!!!!!!!!! Herregud, på ARBETSTID!!! Olämpligt. Det förstår ju varje människa. Åtminstonde de över 50 som har slutit sina sinnen. Iofs finns det slutna människor i många olika åldersgrupper, men de verkar vara överrepresenterade i just de över 50.

Men tidningar får vi fortfarande läsa. Med annonser och allt. Och tv:n får gärna stå på. För den uppfanns ju på hennes/din storhetstid. Jag vill minnas att du gjort en del för tv, Jan. Då måste du ju förutsätta att det finns folk som fortfarande nyttjar detta passiva medium. På sitt rum har chefen en liten klok text inramad:

För den som vill nå upp är bokhyllan bästa stegen.


Skulle inte förvåna mig om samma text hänger inramad på ditt arbetsrum. Betonghäckar, uppstannare och bakåtsträvare brukar ha samma sorts beteende.

Nej, Jan, jag säger välkommen in!! Kom! Se! Lär! Förvånas! Gråt en skvätt! Skratta ohejdat! Och bestäm SJÄLV vad du vill se, istället för att låta dig passivt matas med opåverkbara skärmar som tv...och redan färdigskrivna, tryckta boksidor..

Ok, årets garderobsröj...

Seriöst, det här går inte längre, min garderob får snart någon att alarmera Sociala Myndigheterna för HERREGUD!! Ni anar inte. Jag, i min strävan att bli nikotin-fri har ju...eh...gått upp en del och kanske 90% av garderoben är...useless. Och renderar en del KLÄDSPADERMOMENTS i arla morgonstund. Vilket renderar en del...röra. Och just därför..BILDER!! Eftersom jag lever med en man som VIKER SINA KALSONGER!!!


















Det här är min mans garderob.

















Och här är min... Vi är OLIKA.


Detta renderade årets garderobsröj. Bilder kommer när jag är klar. Svanö-kläder ska vara just på SVANÖ, och kläder som inte kan klara min enorma kroppshydda just nu ska PLOCKAS UNDAN så de inte genererar ett ANFALL AV GRÅT OCH ÅNGEST SOM BRUKLIGT NÄR MAN PROVAR SINA LEVIS 29 TUM.

Jag. Är. Fet. Och. Ämnar. Ändra. På. Det. NU!!!


20:09

Meddelar att jag är klar. Och kvar i garderoben finns typ 5 t-shirts, några jeans och lite partyklänningar. That's it. Jag får ta ett banklån. Hjälp mig Nordea. Make things possible...*insert happy, hopeful melodie*

Eller så får jag banta. Vad väljer man, och vad är dyrast?

Tisdag. Något bättre än Måndag.

På måndagar dör kaniner. På måndagar tar man ett illa genomtänkt beslut och kastar döda kaniner i Konsum-kasse i soptunnan. På måndagar får man gå ut och gräva upp döda kaniner ur soptunnan för att man mår dåligt av barnens blickar, samvetet och tron att döda kaniner ska hemsöka källaren och ge dom en anständig begravning bakom vedhögen till grannens stora munterhet..(jägare, say no more..)

RIP, Babsan. Du var en god kanin. God som i snäll alltså. Hallå? Skulle vi?! *himlar med ögonen*


Men idag är det tisdag. Hittills inga WTF??-moments. Håll tummarna! :)

Test.

Jag undrar hur många nya bloggar som börjar första inlägget med den titeln...Heh.